Min nuvarande måltidsfilosofi är att 1/3 av alla varma måltider jag lagar ska vara vegetariska, 1/3 fiskrätter och 1/3 kötträtter. Av de vegetariska måltiderna ska dessutom minst hälften vara veganska. Det har faktiskt hjälpt mig till en större variation i vardagen.
Igår blev överbliven filodeg och sex ägg till en squashpaj med timjan och en broccolipaj med fetaost. Till det en sallad på puy-linser och tomat, samt lite varma pintobönor som kokats med lagerblad och timjan. Helt fantastisk gott och vackert.
onsdag 5 augusti 2009
måndag 27 juli 2009
Bovete
Bovete har många fördelar. Det är proteinrikt, har lågt GI, är glutenfritt och har geléaktiga/sammanbindande egenskaper. I ett försök att dra ner på konsumtionen av vitt ris (och ris i allmänhet) har jag börjat använda mer bovete.
Våfflor på bovetemjöl fick en mycket "grov" smak som tog ett tag att vänja sig vid. Över lag tycker jag att bovetemjöl är svårare att lyckas med än helt bovete.
Bästa sättet att få ett oklibbigt/ogrötigt bovete, som blir lite likt korngryn i konsistensen, är att skölja det med kokande vatten och sedan blötlägga bovetet tillsammans med lite salt i ca 8 timmar (eller kvällen innan) man tänker tillaga det. Jag brukar ta ungefär dubbelt så mkt vatten som bovete, och häller sedan på mer vatten om det behövs när jag ska koka det.
Om man dessutom lägger i lite torkad frukt (hackade aprikoser/äpplen/päron) och en kanelstång i blötläggningsvatnet, och tar lite mer vatten, kan man koka en trevlig gröt på morgonen.
Våfflor på bovetemjöl fick en mycket "grov" smak som tog ett tag att vänja sig vid. Över lag tycker jag att bovetemjöl är svårare att lyckas med än helt bovete.
Bästa sättet att få ett oklibbigt/ogrötigt bovete, som blir lite likt korngryn i konsistensen, är att skölja det med kokande vatten och sedan blötlägga bovetet tillsammans med lite salt i ca 8 timmar (eller kvällen innan) man tänker tillaga det. Jag brukar ta ungefär dubbelt så mkt vatten som bovete, och häller sedan på mer vatten om det behövs när jag ska koka det.
Om man dessutom lägger i lite torkad frukt (hackade aprikoser/äpplen/päron) och en kanelstång i blötläggningsvatnet, och tar lite mer vatten, kan man koka en trevlig gröt på morgonen.
fredag 24 juli 2009
Växtmjölk
En del menar att det är mer miljövänligt att dricka sojamjölk än komjölk. Undrar hur det är med getmjölk. Getterna kanske inte fiser lika mycket?
När jag ändå köpte tofu på Omi Foods passade jag på att köpa en 5-dl förpackning av deras egentillverkade sojamjölk. Osötade varianten; jag försöker hålla mig borta från sötade produkter. Jag har aldrig varit ett stort fan av sojamjölk, men eftersom Omis tofu är så bra så tänkte jag att det var värt att prova.
Test 1: Naturell. Yuck. Alldeles för stor sojasmak. Och en underlig strävhet. Funkar inte alls.
Test 2: Banansmoothie. 2 frysta bananer + 4 dl sojamjölk + 2 msk kakao + 1 msk honung. Jag borde kanske haft mer banan. Eller använt vanligt råsocker, om det inte hade varit slut här hemma. Honung blandar sig dåligt med kalla saker. Det funkade iaf sisådär. Drickbar, men inte njutningsfull.
I min smakmässiga växtmjölk-liga fortsätter ställningen att vara
1. Mandelmjölk
2. Havremjölk
3. Rismjölk
4. Quinoamjölk
5. Sojamjölk
När jag ändå köpte tofu på Omi Foods passade jag på att köpa en 5-dl förpackning av deras egentillverkade sojamjölk. Osötade varianten; jag försöker hålla mig borta från sötade produkter. Jag har aldrig varit ett stort fan av sojamjölk, men eftersom Omis tofu är så bra så tänkte jag att det var värt att prova.
Test 1: Naturell. Yuck. Alldeles för stor sojasmak. Och en underlig strävhet. Funkar inte alls.
Test 2: Banansmoothie. 2 frysta bananer + 4 dl sojamjölk + 2 msk kakao + 1 msk honung. Jag borde kanske haft mer banan. Eller använt vanligt råsocker, om det inte hade varit slut här hemma. Honung blandar sig dåligt med kalla saker. Det funkade iaf sisådär. Drickbar, men inte njutningsfull.
I min smakmässiga växtmjölk-liga fortsätter ställningen att vara
1. Mandelmjölk
2. Havremjölk
3. Rismjölk
4. Quinoamjölk
5. Sojamjölk
onsdag 15 juli 2009
Matexperiment: Fryst tofu
Tofu är inte ett så spännande livsmedel i sig. Det smakar nästan ingenting, men har en smått otrevlig bismak av sojaböna. Men utmaningen i att laga tofu, den är spännande, tycker jag.
Jag har alltid tycket att det är svårt att använda tofu i mat. Det har inte blivit bra, helt enkelt. Inte som thairestaurangernas goda tofu-rätter. Men efter att ha hört att konsistensen och egenskaperna hos tofu förändras om man fryser den så bestämde jag mig för att testa det. Jag gick till Omi Food och köpte 1 paket hård tofu i mjukplastförpackning och la in den i frysen. Sedan tinade jag den igen, skar den i två delar och pressade ut så mycket vätska som möjligt ur den.
Jag förstår att kineserna kallar fryst tofu för "thousand layer tofu", för den får en massa skikt och luftiga utrymmen. Det sägs att den absorberar smaker bättre i det här skicket, och håller konsistensen bättre. Jag testade att marinera den i japansk sojasås och pressad vitlök, och hade den i grönsakswok, och det blev mycket bättre än med vanlig tofu (även om jag fortfarande måste jobba lite på marinaden). På thairestauranger och kinarestauranger friterade de visst ofta den frysta tofun innan de har den i maten, men jag vet inte om fritering är något jag vill ge mig in på.
Fryst tofu var i alla fall betydligt bättre att använda i wok och grytor än ofryst tofu.
Jag har alltid tycket att det är svårt att använda tofu i mat. Det har inte blivit bra, helt enkelt. Inte som thairestaurangernas goda tofu-rätter. Men efter att ha hört att konsistensen och egenskaperna hos tofu förändras om man fryser den så bestämde jag mig för att testa det. Jag gick till Omi Food och köpte 1 paket hård tofu i mjukplastförpackning och la in den i frysen. Sedan tinade jag den igen, skar den i två delar och pressade ut så mycket vätska som möjligt ur den.
Jag förstår att kineserna kallar fryst tofu för "thousand layer tofu", för den får en massa skikt och luftiga utrymmen. Det sägs att den absorberar smaker bättre i det här skicket, och håller konsistensen bättre. Jag testade att marinera den i japansk sojasås och pressad vitlök, och hade den i grönsakswok, och det blev mycket bättre än med vanlig tofu (även om jag fortfarande måste jobba lite på marinaden). På thairestauranger och kinarestauranger friterade de visst ofta den frysta tofun innan de har den i maten, men jag vet inte om fritering är något jag vill ge mig in på.
Fryst tofu var i alla fall betydligt bättre att använda i wok och grytor än ofryst tofu.
söndag 5 juli 2009
Hel makrill i apelsinsky
Hel makrill är billigt, gott och nyttigt, men kräver en del fantasi att tillaga. Här är ett experiment som blev mycket lyckat.
Hel makrill i apelsinsky
2 hela makrillar
2 ekologiska apelsiner
3 msk kallpressad rapsolja
1 mindre purjolök
4 vitlöksklyftor
1½ tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 dl färsk oregano
2 tomater.
Potatis
Gröna ärtor
Att ta ur/rensa en fisk är inte svårt, och väl värt att lära sig om man inte redan kan det. Skölj makrillen. Skär av huvudet och gälarna på fisken och rensa buken väl.
Riv skalen från apelsinerna och pressa ut juicen. Blanda juice, olja, salt och svartpeppar i en påse och lägg i makrillarna. Låt marinera i 30 minuter.
Hacka under tiden vitlöken, och fräs den brun i lite rapsolja. Skiva purjolöken och lägg i efter någon minut. Sätt ugnen på 175 grader.
Skiva tomaterna och lägg de flesta skivorna i botten på en ugnsfast form som är lagom för makrillarna. Lägg på 2/3 av purjo-vitlöksblandningen och lite färsk oregano.
Ta upp fiskarna ur marinaden men spara marinaden. Fyll buken med en blandning av apelsinskalet och resten av oreganon och purjo-vitlöksblandningen. Lägg de fyllda fiskarna i formen. Häll på marinaden och dekorera med resten av tomatskivorna och lite färsk oregano. Täck hela formen med folie och sätt in den i ugnen i 25-30 minuter eller tills fisken är färdig.
Servera med spadet, pressad potatis och ärtor.
Hel makrill i apelsinsky
2 hela makrillar
2 ekologiska apelsiner
3 msk kallpressad rapsolja
1 mindre purjolök
4 vitlöksklyftor
1½ tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 dl färsk oregano
2 tomater.
Potatis
Gröna ärtor
Att ta ur/rensa en fisk är inte svårt, och väl värt att lära sig om man inte redan kan det. Skölj makrillen. Skär av huvudet och gälarna på fisken och rensa buken väl.
Riv skalen från apelsinerna och pressa ut juicen. Blanda juice, olja, salt och svartpeppar i en påse och lägg i makrillarna. Låt marinera i 30 minuter.
Hacka under tiden vitlöken, och fräs den brun i lite rapsolja. Skiva purjolöken och lägg i efter någon minut. Sätt ugnen på 175 grader.
Skiva tomaterna och lägg de flesta skivorna i botten på en ugnsfast form som är lagom för makrillarna. Lägg på 2/3 av purjo-vitlöksblandningen och lite färsk oregano.
Ta upp fiskarna ur marinaden men spara marinaden. Fyll buken med en blandning av apelsinskalet och resten av oreganon och purjo-vitlöksblandningen. Lägg de fyllda fiskarna i formen. Häll på marinaden och dekorera med resten av tomatskivorna och lite färsk oregano. Täck hela formen med folie och sätt in den i ugnen i 25-30 minuter eller tills fisken är färdig.
Servera med spadet, pressad potatis och ärtor.
fredag 3 juli 2009
Gideå Get
Det är inte lätt att ta sig till Gideå Get, som ligger ute i den lilla byn Djuptjärn ungefär 6 mil från Örnsköldsvik. Men gör man det så möts man av ett välfyllt kylskåp ute på verandan, och en burk där man kan lägga pengar om inte gårdsfolket är hemma.
Gideå Get är ett KRAV-mejeri som har hållit på i över 30 år. Vi köpte mese, en olagrad, pressad hårdost, och Lina, en pressad, extra-lagrad, doftande hårdost. Alla deras produkter är gjorda av getmjölk.
Getmesen är smakrik, och inte lika söt som en del andra mesar(?) jag har ätit. Mycket god, men det går inte att äta för mycket av den på samma gång. 8/10.
Den icke-namngivna färska, pressade osten smakar inte så mycket alls, men då det står vitmögelkultur på ingredienslistan så misstänker jag att den vinner på att lagras. Oavsett vad så är ju mild getost en klassiker på tunnbröd tillsammans med mese. 5/10.
Lina är en kraftfull upplevelse i både färg och smak med grått och rött mögel vars intensiva doft nästan gör en lite hög. Ändå är smaken förvånansvärt mjuk om man låter bli mögelskalet. En mycket intressant ost, som inte liknar något jag har smakat innan. 9/10.
Gideå Get är ett KRAV-mejeri som har hållit på i över 30 år. Vi köpte mese, en olagrad, pressad hårdost, och Lina, en pressad, extra-lagrad, doftande hårdost. Alla deras produkter är gjorda av getmjölk.
Getmesen är smakrik, och inte lika söt som en del andra mesar(?) jag har ätit. Mycket god, men det går inte att äta för mycket av den på samma gång. 8/10.
Den icke-namngivna färska, pressade osten smakar inte så mycket alls, men då det står vitmögelkultur på ingredienslistan så misstänker jag att den vinner på att lagras. Oavsett vad så är ju mild getost en klassiker på tunnbröd tillsammans med mese. 5/10.
Lina är en kraftfull upplevelse i både färg och smak med grått och rött mögel vars intensiva doft nästan gör en lite hög. Ändå är smaken förvånansvärt mjuk om man låter bli mögelskalet. En mycket intressant ost, som inte liknar något jag har smakat innan. 9/10.
Två ostar från Kullens Gårdsmejeri
I Klövsjö ett par mil från Östersund ligger Kullens Gårdsmejeri. De har både kor och getter, och säljer sina ostar i sin gårdsbutik (och förmodligen på några fler platser också). Vi köpte tre ostar; en blåmögel-getost vid namn Getblöö, och en vällagrad kitt-getost som jag inte minns namnet på.
Getblöön var mycket välbalanserad för att vara en blåmögelget, som ofta kan vara alldeles för skarpa. Lagom salt, lagom skarp, lagom getig. Den hade kanske inte riktigt den fyllighet som t.ex. en vällagrad Roquefort, men den uppfyllde alla mina förväntningar. 8.5/10.
Kitt-getosten var mycket smakrik men inte skarp. Till och med min reskamrat, som normalt alltid äter mellanlagrad herrgårdsost, gillade den. Mycket god. 9/10.
Kullens borde uppdatera sin hemsida så att man kan läsa om deras nya ostar också (och om man kan köpa dem utanför Klövsjö).
Expressen hade en artikel om dem förra året.
Getblöön var mycket välbalanserad för att vara en blåmögelget, som ofta kan vara alldeles för skarpa. Lagom salt, lagom skarp, lagom getig. Den hade kanske inte riktigt den fyllighet som t.ex. en vällagrad Roquefort, men den uppfyllde alla mina förväntningar. 8.5/10.
Kitt-getosten var mycket smakrik men inte skarp. Till och med min reskamrat, som normalt alltid äter mellanlagrad herrgårdsost, gillade den. Mycket god. 9/10.
Kullens borde uppdatera sin hemsida så att man kan läsa om deras nya ostar också (och om man kan köpa dem utanför Klövsjö).
Expressen hade en artikel om dem förra året.
torsdag 7 maj 2009
En god olivolja
Om du någon gång har ställt dig frågan "Hur mycket är det värt att betala för en god olivolja", och svaret blivit "Mycket", så vill -Som en get- tipsa om Novello di Macina; en italiensk jungfruolja från Primagoccia. Novello-oljan kallpressas från den allra första olivskörden och anses vara den bästa.
Jag har aldrig varit ett stort fan av oliver. Men när jag väl äter dem så vill jag att det ska smaka oliv; inte bara någon vag, allmän sälta. Novello di Macina smakar verkligen oliv. Den är mer "grön" och örtig än pepprig.
198 kr för en flaska på 5 dl hos Oil and Vinegar.
Tänk på att stekning kanske inte är det bästa sättet att ta tillvara sin dyra, kallpressad olivolja. Den tål bara ca 190 grader. Stek i rapsolja (även den kallpressade tål mer värme än olivolja) eller någon fulolja istället, och häll på lite olivolja efteråt för smakens skull. Svensk, ekologisk, kallpressad rapsolja är bra grejer. -Som en get- hittade 5 dl av just en sådan på IKEA i Barkaby, för överkomliga 39 kr.
Jag har aldrig varit ett stort fan av oliver. Men när jag väl äter dem så vill jag att det ska smaka oliv; inte bara någon vag, allmän sälta. Novello di Macina smakar verkligen oliv. Den är mer "grön" och örtig än pepprig.
198 kr för en flaska på 5 dl hos Oil and Vinegar.
Tänk på att stekning kanske inte är det bästa sättet att ta tillvara sin dyra, kallpressad olivolja. Den tål bara ca 190 grader. Stek i rapsolja (även den kallpressade tål mer värme än olivolja) eller någon fulolja istället, och häll på lite olivolja efteråt för smakens skull. Svensk, ekologisk, kallpressad rapsolja är bra grejer. -Som en get- hittade 5 dl av just en sådan på IKEA i Barkaby, för överkomliga 39 kr.
söndag 3 maj 2009
En koost - Comté Réserve Spéciale Androuet
Hårdosten Comté är en ursprungsskyddad (AOC-skyddad) ost som görs av opastöriserad mjölk från korasen Montbeliard i den franska Jura-regionen. Comté Réserve är en långlagrad variant, och den här från ostbutiken Androuet är en 2-årig lagring.
Jag är vanligtvis inte ett stort fan av vare sig koost eller hårdost. Men den senaste tiden har jag försök bredda mina vyer lite. För mig är hårdost inte ett smörgåspålägg - jag gillar helt enkelt inte kombinationen mjukt bröd och hårdost - utan ett snacks att ätas i stavar; som den är eller med en god marmelad eller chutney.
Comté Réserve har en konsistens som är perfekt för mig. Torrare än klassisk svensk hårdost; mjukare än parmesan. Den är mycket smakrik men ändå inte "svår" på det sätt som en blåmögelost kan vara. En trevlig sälta och toner av lätt rostad mandel. Den har inte champinjon/svamp-toner och jag saknar dem inte alls. En lång och trevlig eftersmak. Över lag en av de bäst ko-hårdostar jag har ätit.
Betyg: 9/10.
Jag är vanligtvis inte ett stort fan av vare sig koost eller hårdost. Men den senaste tiden har jag försök bredda mina vyer lite. För mig är hårdost inte ett smörgåspålägg - jag gillar helt enkelt inte kombinationen mjukt bröd och hårdost - utan ett snacks att ätas i stavar; som den är eller med en god marmelad eller chutney.
Comté Réserve har en konsistens som är perfekt för mig. Torrare än klassisk svensk hårdost; mjukare än parmesan. Den är mycket smakrik men ändå inte "svår" på det sätt som en blåmögelost kan vara. En trevlig sälta och toner av lätt rostad mandel. Den har inte champinjon/svamp-toner och jag saknar dem inte alls. En lång och trevlig eftersmak. Över lag en av de bäst ko-hårdostar jag har ätit.
Betyg: 9/10.
måndag 13 april 2009
Bror Jakobs ekologiska rökta skinka
Detta måste vara himmelriket i en skinka. Särskilt för oss som av djuretiska skäl inte vill äta icke-ekologiskt griskött. Den göteborgska tillverkaren Jakobsdals har följande att säga om den:
Bror Jakobs kallrökta ekologiska skinka saltas och kallröks, för att sedan få luftorka. Allt detta för att den ska få rätta konsistensen och smaken.
Ingredienslistan kunde vara kortare, men är ändå bättre än många andra märkens:
Ingredienser: Skinka*, havssalt, koksalt, kryddor*, druvsocker*, konserveringsmedel E 250.
* = ekologisk ingrediens
Skinkan har 15% fetthalt och smakar härligt salt och rökigt. Den har en smältande konsistens och är inte seg, samtidigt som den har det naturliga motståndet hos en icke-pressad skinka. Jag hoppas förstås få smaka ännu bättre skinkor i framtiden, men än så länge så blir det här betyg 10/10.
Inköpt: Coop Avenyn, Göteborg
Bror Jakobs kallrökta ekologiska skinka saltas och kallröks, för att sedan få luftorka. Allt detta för att den ska få rätta konsistensen och smaken.
Ingredienslistan kunde vara kortare, men är ändå bättre än många andra märkens:
Ingredienser: Skinka*, havssalt, koksalt, kryddor*, druvsocker*, konserveringsmedel E 250.
* = ekologisk ingrediens
Skinkan har 15% fetthalt och smakar härligt salt och rökigt. Den har en smältande konsistens och är inte seg, samtidigt som den har det naturliga motståndet hos en icke-pressad skinka. Jag hoppas förstås få smaka ännu bättre skinkor i framtiden, men än så länge så blir det här betyg 10/10.
Inköpt: Coop Avenyn, Göteborg
lördag 4 april 2009
En koost - Ovikens Magna
Magna är en opastöriserad blåmögel-koost från det jämtländska mejeriet Ovikens Ost. Oviken har egna får men köper in get- och komjölk för att göra andra ostar (eller ostar med blandade mjölksorter).
-Som en get- köpte osten på Vi Fridhemsplan. Den har gott om mögelsporer. Smaken är härligt komplex på ett sätt som jag sällan stött på hos grönmögelostar av komjölk. Den är inte lika salt som Roqueforte, men ändå salt. Len och lite gräddig, men inte alls mesig (vi gillar inte mesiga blåmögelostar), blandat med ett härligt mögelbett. Och så en sötma som påminner lite om getmese.
Betyg 9/10. Mums.
-Som en get- köpte osten på Vi Fridhemsplan. Den har gott om mögelsporer. Smaken är härligt komplex på ett sätt som jag sällan stött på hos grönmögelostar av komjölk. Den är inte lika salt som Roqueforte, men ändå salt. Len och lite gräddig, men inte alls mesig (vi gillar inte mesiga blåmögelostar), blandat med ett härligt mögelbett. Och så en sötma som påminner lite om getmese.
Betyg 9/10. Mums.
fredag 27 mars 2009
Lammfärs med okra
Den här gången blir det inte så värst närproducerat över det här receptet. Men jag blev så himla förtjust i det att jag vill skriva ner det. Okra är en liten grönsak som har ett naturligt förtjockningsmedel, som reder grytor på ett trevligt sätt.
Lammfärs med okra, 4-5 portioner
500 g lammfärs (min hade 20% fetthalt)
500 g okra med stjälken bortskuren (jag köpte ett paket fryst okra på en indisk matvarubutik)
1 stor, gul lök
2 vitlöksklyftor
1 burk hela körsbärstomater (eller vanliga hela tomater) a 400 g
1½ dl vatten
2 tsk havssalt
Kryddmix:
1 tsk spiskumminfrön
2 tsk korianderfrön
½ tsk bockhornsklöverfrön
½ tsk fänkålsfrön
Rosta de hela fröna i en torr, het stekpanna i ca 2 minuter. Rör om under tiden. Mal dem med en mortel eller i en kvarn till en kryddmix.
Tina okran om den har varit fryst. Hacka löken och pressa vitlöken.
Fräs lammfärsen i sitt eget fett i 2-3 minuter i en stekgryta. Häll i lök och vitlök och låt det fräsa med i 2-3 minuter till. Tillsätt kryddmixen, saltet, okran, tomaterna och vattnet. Chilifantasten kanske vill låta 1-2 torkade chilifrukter koka med, men jag tycker att en del av charmen med den här rätten är att den är ganska snäll. Smakrik, men snäll.
Lägg på locket och låt puttra i 30-40 minuter. Smaka av med salt och mer kryddor efter behov.
Blir godast efter en dag eller två, så gör den gärna i förväg. Rött råris är gott till.
Lammfärs med okra, 4-5 portioner
500 g lammfärs (min hade 20% fetthalt)
500 g okra med stjälken bortskuren (jag köpte ett paket fryst okra på en indisk matvarubutik)
1 stor, gul lök
2 vitlöksklyftor
1 burk hela körsbärstomater (eller vanliga hela tomater) a 400 g
1½ dl vatten
2 tsk havssalt
Kryddmix:
1 tsk spiskumminfrön
2 tsk korianderfrön
½ tsk bockhornsklöverfrön
½ tsk fänkålsfrön
Rosta de hela fröna i en torr, het stekpanna i ca 2 minuter. Rör om under tiden. Mal dem med en mortel eller i en kvarn till en kryddmix.
Tina okran om den har varit fryst. Hacka löken och pressa vitlöken.
Fräs lammfärsen i sitt eget fett i 2-3 minuter i en stekgryta. Häll i lök och vitlök och låt det fräsa med i 2-3 minuter till. Tillsätt kryddmixen, saltet, okran, tomaterna och vattnet. Chilifantasten kanske vill låta 1-2 torkade chilifrukter koka med, men jag tycker att en del av charmen med den här rätten är att den är ganska snäll. Smakrik, men snäll.
Lägg på locket och låt puttra i 30-40 minuter. Smaka av med salt och mer kryddor efter behov.
Blir godast efter en dag eller två, så gör den gärna i förväg. Rött råris är gott till.
torsdag 19 mars 2009
En getost - Tomme de Poitou
Är -Som en get- en ostblogg iförklädnad? Ibland undrar jag det själv. Men svaret är nej; det blir en hel del ostar för att jag själv ska komma ihåg vilka jag tyckte om och inte, och vilka som är värda att köpa igen.
Tomme de Poitou är en fransk getfärskost med ett tunt, ungt vitmögelhölje, inhandlat på Söderhallarna. Det här är inte en ostrulle av chèvre-typ, utan den görs som en stor rundel. Den har heller inte det tjockflytande lagret precis innanför mögelhöljet som är så typiskt för chèvre-rullar.
Den har en getsmak som är tydlig utan att vara för påträngande, en välbalanserad syrlighet, en viss krämighet (som hindrar den från att bli för torr, såsom getfärskostar ofta blir), och en lätt vitmögelton. En av de bättre getostar med vitmögel som jag har ätit.
Fullt godkänd; betyg 8/10.
Tomme de Poitou är en fransk getfärskost med ett tunt, ungt vitmögelhölje, inhandlat på Söderhallarna. Det här är inte en ostrulle av chèvre-typ, utan den görs som en stor rundel. Den har heller inte det tjockflytande lagret precis innanför mögelhöljet som är så typiskt för chèvre-rullar.
Den har en getsmak som är tydlig utan att vara för påträngande, en välbalanserad syrlighet, en viss krämighet (som hindrar den från att bli för torr, såsom getfärskostar ofta blir), och en lätt vitmögelton. En av de bättre getostar med vitmögel som jag har ätit.
Fullt godkänd; betyg 8/10.
En finost - Raftsjöhöjdens källarlagrade getost
Jag hade läst om denna prisbelönta, Slow Food-hyllade ost i den fina boken "Svenska Ostar". När jag hittade en liten bit på Cajsa Warg kunde jag förstås inte motstå att inhandla den.
Doften skulle förmodligen ha avskräckt många. De flesta skulle förmodligen inte riktigt kunna beskriva den, men jag har en mycket närliggande doftreferens; ett naturgarveri, beläget i en källare. Jag har nämligen tillbringat tämligen många veckor i ett sådant, och har mödosamma men positiva minnen därifrån. För mig var det alltså en härligt nostalgisk doft.
Raftsjöhöjdens ost är en opastöriserad hårdost. Inte torr-hård, som parmesan, men inte mjuk på något vis. Man ser hur det röd-grön-gråa möglet långsamt letar sig in från ytterlagret in i osten.
Smaken? Svamp. Skogssvamp. Inte mes-champinjoner, utan mustiga soppar och taggsvamp. Mörkgrön, fuktig mossa. Lite nötaktig. En sötma som bara anas. Och en lång eftersmak som motsvarar doften oerhört väl. Den smakar inte så mycket get.
Det är verkligen inte självklart att man gillar den här osten. Jag gjorde det. Jag kan definitivt tänka mig att köpa den igen. Det är som att äta en skog. En fuktig, svensk, myllig skog. Men det är nog ingen ost för alla.
DN-artikel om Raftsjöhöjden: http://www.dn.se/ekonomi/getbonden-som-far-gastronomerna-pa-fall-1.738584
Doften skulle förmodligen ha avskräckt många. De flesta skulle förmodligen inte riktigt kunna beskriva den, men jag har en mycket närliggande doftreferens; ett naturgarveri, beläget i en källare. Jag har nämligen tillbringat tämligen många veckor i ett sådant, och har mödosamma men positiva minnen därifrån. För mig var det alltså en härligt nostalgisk doft.
Raftsjöhöjdens ost är en opastöriserad hårdost. Inte torr-hård, som parmesan, men inte mjuk på något vis. Man ser hur det röd-grön-gråa möglet långsamt letar sig in från ytterlagret in i osten.
Smaken? Svamp. Skogssvamp. Inte mes-champinjoner, utan mustiga soppar och taggsvamp. Mörkgrön, fuktig mossa. Lite nötaktig. En sötma som bara anas. Och en lång eftersmak som motsvarar doften oerhört väl. Den smakar inte så mycket get.
Det är verkligen inte självklart att man gillar den här osten. Jag gjorde det. Jag kan definitivt tänka mig att köpa den igen. Det är som att äta en skog. En fuktig, svensk, myllig skog. Men det är nog ingen ost för alla.
DN-artikel om Raftsjöhöjden: http://www.dn.se/ekonomi/getbonden-som-far-gastronomerna-pa-fall-1.738584
tisdag 17 mars 2009
Upptäckter på Nybrogatan
-Som en get- hade hört att surdegsbageriet Fabrique hade öppnat en filial på Nybrogatan 6. Och då Östermalmstorg är närmare min hemkvist än Kungsholmstorg så beslutade jag oss för att gå dit och spana.
Att köpa bröd på en måndag är inte alltid ett lätt företag. Många välrenommerade bagerier har stängt på måndagar, men både Bakery & Spice och Fabrique har måndagsöppet. -Som en get- hade aldrig tidigare varit på den södra delen av Nybrogatan, och blev därför oemotståndligt förtjust i att gå förbi "Androuet - Den franska ostbutiken".
Vilken fantastiskt estetiskt tilltalande butik. Att de nästan bara har opastöriserade gårdsostar gör ju inte saken sämre. Servicen var utmärkt och fick en att känna sig som en uppskattad och prioriterad kund.
Jag kunde inte bestämma mig för om jag ville ha färskost eller blåmögelost. Jag fick smaka av deras Roquefort, och den var orgasmisk. Men jag bestämde mig för att det fick bli ett inköp för en annan dag, och satsade istället på en liten färskost av komjölk vid namn Saint Marcellin (Rhône-Alpes). Butiken hade fått sin veckoleverans samma dag, och jag valde en av de fuktigaste, färskaste ostbitarna.
Saint Marcellin visade sig vara gräddig och snäll, med en färsk konsistens och en frisk, milt syrlig smakton med en vag aning av vitmögel. Det ska bli spännande att se vad den utvecklas till om den får några dagar på sig.
På vägen hem hade jag tänkt gå inom olivoljebutiken Olja & Oliv på parallellgatan Sibyllegatan, men de hade tyvärr stängt. Men det gör inget, för till Nybrogatan lär jag återvända inom en snar framtid.
Att köpa bröd på en måndag är inte alltid ett lätt företag. Många välrenommerade bagerier har stängt på måndagar, men både Bakery & Spice och Fabrique har måndagsöppet. -Som en get- hade aldrig tidigare varit på den södra delen av Nybrogatan, och blev därför oemotståndligt förtjust i att gå förbi "Androuet - Den franska ostbutiken".
Vilken fantastiskt estetiskt tilltalande butik. Att de nästan bara har opastöriserade gårdsostar gör ju inte saken sämre. Servicen var utmärkt och fick en att känna sig som en uppskattad och prioriterad kund.
Jag kunde inte bestämma mig för om jag ville ha färskost eller blåmögelost. Jag fick smaka av deras Roquefort, och den var orgasmisk. Men jag bestämde mig för att det fick bli ett inköp för en annan dag, och satsade istället på en liten färskost av komjölk vid namn Saint Marcellin (Rhône-Alpes). Butiken hade fått sin veckoleverans samma dag, och jag valde en av de fuktigaste, färskaste ostbitarna.
Saint Marcellin visade sig vara gräddig och snäll, med en färsk konsistens och en frisk, milt syrlig smakton med en vag aning av vitmögel. Det ska bli spännande att se vad den utvecklas till om den får några dagar på sig.
På vägen hem hade jag tänkt gå inom olivoljebutiken Olja & Oliv på parallellgatan Sibyllegatan, men de hade tyvärr stängt. Men det gör inget, för till Nybrogatan lär jag återvända inom en snar framtid.
fredag 6 februari 2009
En till ost - Societés Roquefort
-Som en get- hade smakat en fantastisk Roquefort på en avskedsmiddag för en fransman som skulle återvända hem, och då insett vilken fantastisk ost detta är. Med ett stort sug efter blåmögel och endast en Hemköp-butik att gå till föll första egna inköpet på Societés plastiga 100-gramsförpackning. "Opastöriserad fårost lagrad i grotta", kan man läsa på förpackningen.
Det var ingen dum ost. Helt klart inte. Smakrik och utan otrevlig mögelskärpa. Men den hade inte den ljuvliga, orgasmiska sältan som den Roquefort som jag smakat bara några dagar innan. Och konsistensen var lite väl torr. Så jag vet att det går att få bättre. Betyg 6/10.
Det var ingen dum ost. Helt klart inte. Smakrik och utan otrevlig mögelskärpa. Men den hade inte den ljuvliga, orgasmiska sältan som den Roquefort som jag smakat bara några dagar innan. Och konsistensen var lite väl torr. Så jag vet att det går att få bättre. Betyg 6/10.
En ost - Le Rove des Garrigues
-Som en get- hittade den här lilla bollen med fransk getfärskost på Åhléns city. Den kostade 42 kr, vilket är dubbelt så mycket som en förpackning Chavroux, men vi kände oss rika och äventyrliga. Osten är opastöriserad och gjord i Provence; närmare bestämt Cevenne-bergen i Languedoc-Roussillon. Mjölken kommer från Rove-geten, som får gå fritt och beta i sig allt vad den hittar i form av örter, blommor, gräs och löv.
Och man blir förvånad över hur mycket det överförs i mjölken. Osten är inte smaksatt, men den smakar av timjan. Timjan, lavendel och rosmarin. Den är frisk men inte för syrlig, och har en vagt behaglig ton av get. Mycket trevlig på ett kex eller en bit levain. Betyg 9/10.
Och man blir förvånad över hur mycket det överförs i mjölken. Osten är inte smaksatt, men den smakar av timjan. Timjan, lavendel och rosmarin. Den är frisk men inte för syrlig, och har en vagt behaglig ton av get. Mycket trevlig på ett kex eller en bit levain. Betyg 9/10.
måndag 19 januari 2009
Linssoppa med rostad kokos och saffran
-Som en get- gjorde en mycket god soppa idag. Den är värd att göra igen, så därför hamnar receptet här. Med den exotiska kryddningen blir den tyvärr inte särskilt närproducerad, men eftersom den är vegansk så är den ändå ganska snäll mot planeten. Det är fascinerande, för den smakar varken distinkt av saffran, morot, rotselleri eller linser, utan det blir någon sort balanserad kombination av alltihop.
ca 1½ dl röda linser
1 msk riven kokos
2 krm hel spiskummin
3 krm hel koriander
10 bockhornsklöverfrön (kan uteslutas)
½ g saffran
1 tsk gult currypulver
1 pkt krämig kokosmjölk (ca 2 dl) + 10 dl vatten, eller 2 burkar kokosmjölk + 5 dl vatten
1 msk grönsaksbuljongpulver (t.ex. Renèe Voltaires) eller 1 buljongtärning
3 vitlöksklyftor
1 gul lök
4 cm färsk ingefära
2 torkade chilifrukter
½ lime
2 morötter
1/8 rotselleri
2 msk rapsolja
Hacka löken. Skala och riv ingefäran och vitlöken fint. Skala och riv morötterna och rotsellerin grovt.
Fräs spiskummin, koriander, bockhornsklöver, chilifrukter, riven kokos och curry i oljan i någon minut. Tillsätt lök, vitlök, ingefära och saffran och fräs några minuter till. Tillsätt morötter och rotselleri och fräs ca 2 minuter till. Häll på vatten, kokosmjölk, buljong och linser. Låt koka upp, och koka på relativt svag värme tills linserna är mjuka (ca 25 minuter). Tillsätt lime-saften och mer kryddor om det behövs.
Ta bort chilifrukterna och häll över soppan i en mixer. Mixa den slät och servera med rött råris.
ca 1½ dl röda linser
1 msk riven kokos
2 krm hel spiskummin
3 krm hel koriander
10 bockhornsklöverfrön (kan uteslutas)
½ g saffran
1 tsk gult currypulver
1 pkt krämig kokosmjölk (ca 2 dl) + 10 dl vatten, eller 2 burkar kokosmjölk + 5 dl vatten
1 msk grönsaksbuljongpulver (t.ex. Renèe Voltaires) eller 1 buljongtärning
3 vitlöksklyftor
1 gul lök
4 cm färsk ingefära
2 torkade chilifrukter
½ lime
2 morötter
1/8 rotselleri
2 msk rapsolja
Hacka löken. Skala och riv ingefäran och vitlöken fint. Skala och riv morötterna och rotsellerin grovt.
Fräs spiskummin, koriander, bockhornsklöver, chilifrukter, riven kokos och curry i oljan i någon minut. Tillsätt lök, vitlök, ingefära och saffran och fräs några minuter till. Tillsätt morötter och rotselleri och fräs ca 2 minuter till. Häll på vatten, kokosmjölk, buljong och linser. Låt koka upp, och koka på relativt svag värme tills linserna är mjuka (ca 25 minuter). Tillsätt lime-saften och mer kryddor om det behövs.
Ta bort chilifrukterna och häll över soppan i en mixer. Mixa den slät och servera med rött råris.
Den Swenska Getmjölken
Matbruket har flyttat från Reimersholme till betydligt mer lättillgängliga lokaler på Söder, inte så långt från Nytorget. Deras koncept är närproducerade livsmedel, med betoning på råvaror som rotfrukter, grönsaker och spannmål. -Som en get- har tidigare inhandlat mycket goda, ekologiska lagerblad på Reimersholme, och beslöt att göra ett återbesök i deras nya butik.
Lokalen är kanske inte världens mysigaste, men den fyller sin funktion. Personalen är engagerad och kunnig. Och gissa vad de har i frysen? Jo, svensk getmjölk från Dalsspira mejeri! -Som en get- hade aldrig tidigare smakat svensk getmjölk, och kände sig naturligtvis manad att köpa en flaska, tillsammans med några persiljerötter (mycket goda att rosta i ugnen).
Efter två dagar i kylen var denna icke-homogeniserade, lågpastöriserade mjölk tinad. -Som en gets- förväntningar låg något i linje med den högpastöriserade, long-shelf-life-getmjölken som vi köpte i Tjeckien i höstas. Den smakade ganska milt, med endast en liten ton av get. Lättdrucken.
Dalsspiras getmjölk (som har en naturlig fetthalt på ca 2.5 %) lämnar inga som helst tvivel på ursprungsdjuret hos mjölken. Den smakar mycket get. Om man inte gillar t.ex. smakrik chèvre, så bör man inte köpa den här getmjölken. -Som en get- ansåg att den gjorde sig bäst utblandad med ca 1/3 komjölk, vilket fick ner den mycket markerade getsmaken till en trivsam nivå. Vi fann också att den blev godare ju mer vi drack av den. Något av en vanesak, kan man tro.
Det är fantastiskt roligt att det börja komma alternativ till Arlas hårt standardiserade komjölk. Järna Mejeris komjölk är ett exempel, Skånemejeriers icke-homogeniserade Åsens Lantmjölk är ett annat. Vi har hört från flera håll att Dalsspira också håller på att ta fram en getyoghurt, som vi med spänning ser fram emot.
Lokalen är kanske inte världens mysigaste, men den fyller sin funktion. Personalen är engagerad och kunnig. Och gissa vad de har i frysen? Jo, svensk getmjölk från Dalsspira mejeri! -Som en get- hade aldrig tidigare smakat svensk getmjölk, och kände sig naturligtvis manad att köpa en flaska, tillsammans med några persiljerötter (mycket goda att rosta i ugnen).
Efter två dagar i kylen var denna icke-homogeniserade, lågpastöriserade mjölk tinad. -Som en gets- förväntningar låg något i linje med den högpastöriserade, long-shelf-life-getmjölken som vi köpte i Tjeckien i höstas. Den smakade ganska milt, med endast en liten ton av get. Lättdrucken.
Dalsspiras getmjölk (som har en naturlig fetthalt på ca 2.5 %) lämnar inga som helst tvivel på ursprungsdjuret hos mjölken. Den smakar mycket get. Om man inte gillar t.ex. smakrik chèvre, så bör man inte köpa den här getmjölken. -Som en get- ansåg att den gjorde sig bäst utblandad med ca 1/3 komjölk, vilket fick ner den mycket markerade getsmaken till en trivsam nivå. Vi fann också att den blev godare ju mer vi drack av den. Något av en vanesak, kan man tro.
Det är fantastiskt roligt att det börja komma alternativ till Arlas hårt standardiserade komjölk. Järna Mejeris komjölk är ett exempel, Skånemejeriers icke-homogeniserade Åsens Lantmjölk är ett annat. Vi har hört från flera håll att Dalsspira också håller på att ta fram en getyoghurt, som vi med spänning ser fram emot.
torsdag 15 januari 2009
En ost - Strömmens fårost: vitlök
Jag var på Cajsa Warg och var sugen på färskost. Efter en relativt ny insikt att nästan all färskost av typen creem cheese (säg Philadelphia) innehåller skummjölspulver, vassleprotein, förtjockningsmedel och andra saker jag helst inte ser i min färskost, har jag börjat sökandet efter märken med en ingredienslista som mer lutar åt "mjölk, syrakultur, salt". Gärna naturell, men ändå gärna smakrik.
När jag såg en liten burk med "Strömmens Fårost VITLÖKSOST" ligga på osthyllan hos Cajsa Warg blev jag förstås oerhört lockad. Ingredienser:
Pastöriserad fårmjölk, syrakultur, salt, vitlök, örter
Priset var horribelt (79 kr/ ca 150 g), personalen kunde inte säga vad som motiverade det höga priset annat än att det var "ett hantverk", och jag hade helst skippat örterna. Men jag hade aldrig testat en svensk färsk-fårost tidigare, och nyfikenheten fick ta överhanden.
Strömmens Gårdsmejeri ligger i Boltjärn i närheten av Ånge. De fick flera guld-och silverutnämningar på matmässan Eldrimner. Men just den här osten?
Jag hade gärna velat smaka den naturell. Som den är nu är den god, men örterna och vitlöken överskuggar smaken av färskost för mycket. Visst har den en trevlig smakton av fårmjölk, och en trevlig, rund profil (den är absolut inte för syrlig), men jag skulle faktiskt vilja påstå att den har lite för mycket smak. Det är ovanligt att höra mig säga det om ostar, men även om den här vitlöks/ört-färskosten är mycket god så skulle den kunna bli snäppet mer balanserad.
Värd att äta om du blir bjuden? Alla gånger. Värd att köpa? Om du hittar den för 50 kr/burk så är det värt det, men inte för 79 kr/burk.
När jag såg en liten burk med "Strömmens Fårost VITLÖKSOST" ligga på osthyllan hos Cajsa Warg blev jag förstås oerhört lockad. Ingredienser:
Pastöriserad fårmjölk, syrakultur, salt, vitlök, örter
Priset var horribelt (79 kr/ ca 150 g), personalen kunde inte säga vad som motiverade det höga priset annat än att det var "ett hantverk", och jag hade helst skippat örterna. Men jag hade aldrig testat en svensk färsk-fårost tidigare, och nyfikenheten fick ta överhanden.
Strömmens Gårdsmejeri ligger i Boltjärn i närheten av Ånge. De fick flera guld-och silverutnämningar på matmässan Eldrimner. Men just den här osten?
Jag hade gärna velat smaka den naturell. Som den är nu är den god, men örterna och vitlöken överskuggar smaken av färskost för mycket. Visst har den en trevlig smakton av fårmjölk, och en trevlig, rund profil (den är absolut inte för syrlig), men jag skulle faktiskt vilja påstå att den har lite för mycket smak. Det är ovanligt att höra mig säga det om ostar, men även om den här vitlöks/ört-färskosten är mycket god så skulle den kunna bli snäppet mer balanserad.
Värd att äta om du blir bjuden? Alla gånger. Värd att köpa? Om du hittar den för 50 kr/burk så är det värt det, men inte för 79 kr/burk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
