Vad döljer sig i chokladen?

-Som en get- har aldrig varit särskilt förtjust i Marabous choklad. Som barn var det för att den gjorde en så väldigt torr i munnen - och törstig. I vuxen ålder för att den smakar för mycket socker och för lite choklad. Men i ett underligt sug efter mjölkchoklad köpte vi innan jul hem Marabous "Premius Dark Milk"; ett höjde av ljus choklad med en en lite mjuk (men inte flytande) fyllning av 70% mörk choklad.

Den var förvånansvärt god. Mycket god. Men när det gäller Marabous så var det föga överraskande att smaskigheten kom med ett pris: innehållsförteckningen.

Socker, kakaomassa, kakaosmör, mjölkpulver, smörfett, vasslepulver, fettreducerad kakao, sojalecitin, aromer.

Mycket billig choklad innehåller en arom; vanillin. Men Dark Milk innehåller alltså flera. Chokladarom, får man gissa. Och vad tusan har smörfett att göra i en choklad? Ersätta det något dyrare kakaosmöret, får man gissa.

Jag jämför med innehållsförteckningen på den andra chokladen jag har hemma; Venchi's 85%.

Kakaopulver (22-24% kakaofett), kakaosmör, kakaomassa, socker, sojalecitin. Smaksatt med naturlig vanilj.

Notera att socker kommer först på fjärde plats. Chokladpuritaner skulle nog även protestera mot sojalecitinet, som tillverkade som Michael Cluizel klarar sig utan. Själv så kan jag överse med det. Så länge de artificiella aromerna håller sig långt borta från min choklad.

Synd att Marabou inte kan producera god choklad utan fusk.

Brödfestival och bagerier

-Som en get- var idag och besökte Historiska Muséets brödfestival. Lika spännande som en chokladfestival, tycker vi. Så här på söndag eftermiddag hade några av utställarna dragit sig hemåt (slut på bröd, måntro?). Det fanns en avdelning med lokala bagerier (Gateau, Saltå, Kringelgården, Bageri Passion), och en avdelning med internationellt tema som även fungerade som turisminformation för varje land (Slovakien, Schweiz, Georgien, Estland m.fl.). Det hölls föredrag om surdegsbakning, bröd bakades på plats och det fanns diverse andra aktiviteter mer relatierade till muséets ordinarie verksamhet. Festivalen var välbesökt, och helt okej för ett första försök, men om det ska bli en återkommande företeelse så hade jag gärna sett fler lokala utställare. Två av dem som jag hade förväntat mig att se där var;

Bakery & Spice

Ett av mina favoritbageriet, öppet sedan strax under ett år tillbaka. Det ligger på Torsdatan när T-S:t Eriksplan men brödet bakas i Akalla. Ekologiska, långjästa surdegsbröd. Deras salta, saftiga vita vetedeg som används både till baguetter och bröd är helt fantastisk. Deras mörka rågbröd med aprikoser är också mycket gott, och deras kanelbullar är berömda (men jag har inte provat dem själv). Deras valnötsbröd och rågsurdegsbröd är inte riktigt i klass med vissa andra bageriers, men jag kan inte påstå att de har några dåliga bröd över huvud taget.

Lite bilder finns i en artikel från Icity.

Fabrique

Öppet sedan bara någon månad tillbaka vid Kungsholmstorg (Scheelegatan). Konceptet hos detta hål-i-väggen påminner mycket om Bakery & Spice; ekologiskt mjöl (från Saltå Kvarn), stenugn, surdeg, långa jästider och så få tillsatser som möjligt. De har ännu inte så många brödsorter, men Levain, ett ljusare rågbröd och ett valnötsbröd. Valnötsbrödet rekommenderas varmt.

Lite bilder finns i ett inlägg från bloggen Curious.

Riktigt bröd blir allt enklare att få tag på i Stockholm. Det är en värmande tanke.

Salt, sött - och smör

Salt, sött och fett. -Som en get- tror inte på bantningskurer som tvingar en att avstå från allt livets goda. Däremot kan man se till att när man väl äter SSF så kan man se till att få så mycket vitaminer och mineraler på samma gång som möjligt. Idag fylldes skafferiet på med...

Råsirap av sockerbetor = istället för raffinerat industrisocker, i de fall då maten/bakverken ska hettas upp (inköpt på Gryningens Hälsobod).
Ekologisk icke-upphettad honung = istället för socker, då maten inte ska hettas upp. Upphettning förstör mycket av det som är bra för honungen, så då blir det ganska menlöst att använda honung (lokala Coop-butiken)
Oraffinerat ekologiskt havssalt = istället för raffinerat bergssalt. Mer mineraler och vitaminer kvar (Gryningens Hälsobod).
Råjasminris = istället för vanligt jasminris. -Som en get- försöker att inte äta så mycket ris, eftersom det kräver så långa transporter, men till vissa asiatiska rätter finns det inget annat som passar (Gryningens Hälsobod).

Sedan ägnades en stund åt att kontemplera det här med smör. Smörsmak, närmare bestämt. Druvan lanserade nyligen en reklamkampanj för sina nya rapsoljor; två kallpressade med olika karaktär, och sedan en "Varmpressad Rapsolja med smörsmak". Den hoppfulla skulle kunna tror att det handlar om en särskild sorts raps med naturlig smörsmak. Nej, på ingredienslistan står det "rapsolja, smörarom". Smörarom är ett syntetiskt ämne som i vissa undersökningar har ökat risken för lungproblem om det inandas. Bloggen Matklok har skrivit ett bra och argt inlägg i frågan. Själv kan -Som en get- bara uppmuntra till att köpa produkter som Järna smör från Järna Mejeri, där man inte behöver tveka om vad som är äkta. Det kanske inte smakar lika mycket "smör", men om smaklökarna bara får tillräcklig övning i att upptäcka nyanserna i mat och dryck - istället för att drunkna i syntetiska aromämnen - så kommer helt nya matupplevelser att komma fram. Eller använda en fin, smakrik rapsolja istället, och skippa smörsmaken.

Själv tänker -Som en get- testa det franska getsmöret på Cajsa Warg om behovet av smör skulle dyka upp.

Lamm i kål

I min barndom kunde ibland en fantastiskt lukt möta mitt yrvakna doftsinne i köket på söndagmorgonen. Då visste jag att min mor hade gått upp tidigt för att laga mat. Hon hade putsat högreven eller märgpipan eller revbenen och lagt dem i gjutjärnsgrytan tillsammans med lök och salt. Och det var köttet och löken som spred den fantastiska doften när det puttrade på spisen i flera tmmar.

Taffel.se har rapporterat att detta är den bästa tiden att äta svenskt lamm. Nu har de fått gå ute hela sommaren och äta smakrika växter, och nått slaktvikt utan att man behövt pumpa dem fulla med kraftfoder och tillväxthormoner. Jag smakade lamm i kål för första gången utomhus, på ett hantverksläger i en forntidsborg. Jag hade endast hört skamfilade rykten om denna rätt, och de kom alla på skam. För det var ju fantastiskt gott.

Sedan dess lagar jag lamm i kål 2-3 gånger på vinterhalvåret. Det är så enkelt, och maten räcker länge. Eftersom jag tror på Taffel.se så pallrade jag mig iväg till saluhallen häromdagen och gick därifrån med ett kilo lammstek. Sedan tog jag mig också tiden att leta upp ett litet huvud med ekologisk vitkål, eftersom vitkål är en gröda som kräver enormt mycket besprutning i konventionell odling.

Lamm i kål (många portioner)
1.2 kg lammstek med ben
2-3 gula lökar
1 mindre vitkålshuvud, ca 1 kg
2 vitlöksklyftor (kan uteslutas)
15 vitpepparkorn
5 svartpepparkorn
3 lagerblad (jag köpte ekologiska hos Gårdarnas Butik)
2 msk torkad persilja
Salt
Vatten

Be köttmästaren att stycka lammsteken åt dig om benet är för långt för att få plats i grytan. Putsa bort yttre hinnor och fett, och dela köttet i ca 3 cm breda bitar. Lägg köttet och benbitarna i en stor gryta (jag använde en 5L-gryta). Skala och skiva lökarna och vitlöksklyftorna och lägg dem i grytan tillsammans med kryddorna. Häll på såpass mycket vatten att det täcker köttet, + ca 1 cm till.

Koka upp, ta bort skum med en slev och låt sedan koka i 1 timme. Under tiden, skär vitkålen i bitar (storlek är en smaksak, mina brukar vara ca 2x2 cm). Lägg i vitkålen när timmen har gått, och låt koka minst 3o min till. Smaka av med mer kryddor.

Servera med kokt kornris/korngryn och varför inte en råkostsallad med rödbetor.

Och det går förstås att använda får istället för lamm, om man nu skulle ha det. Det sägs också att det blir gott med savojkål istället för vitkål.

Linslasagne med spenat och getostsås

Vad gör man om man har en bit Skärvångens Randie som snart går ut, och man verkligen inte är sugen på en ostmacka? Jo, lasagne!

Lasagne är en tidskrävande rätt, men det är nästan alltid värt det. Jag bruka säga att den avgörande faktorn för att skapa en god lasagne är en god tomatsås. En omsorgsfullt tillagad och väl kryddad sådan som har fått koka länge. Allt annat är sekundärt. Normalt tar jag latvägen och använder Keso i min lasagne istället för ostsås/bechamelsås (den är ändå bara menlös), men till den här lasagnen ville jag att osten skulle få en mer framträdande roll.

För att sprida ut de arbetskrävande momenten gjorde jag ostsåsen dagen innan jag gjorde klart resten av lasagnen;

Ostsås (med bottenredning)
1½ msk olja
1 msk vetemjöl
Ca 150 g riven smakrik ost, som väl lagrad get- eller fårhårdost
Ca 6 dl mellanmjölk (rumsvarm)
Salt
Vitpeppar

Värm en kastrull på medelvärme och lägg i oljan. ½ minut senare kan du hälla i mjölet, lite i taget, medan du vispar med en visp. Det kommer formas klumpar, men det gör inget. Låt klumparna fräsa i ca ½ minut, och häll sedan på 2 dl mjölk. Vispa ivrigt tills klumparna har löst upp sig. Vispa sedan ner resten av mjölken.

Nu börjar den tråkiga biten. Sätt på lite musik, eller hämta en tidning. Och stå sedan och rör runt i såsen tills den börjar bubbla (dvs nästan har kokat upp). Då ska den också tjockna. Ta bort såsen från plattan, lägg i ost och smaksätt med lite salt och vitpeppar. Låt osten lösas upp, och smaka av.

Veganer, strikta vegetarianer eller mjölkallergiker gör med fördel en bechamelsås baserad på valfri växtmjölk. Andra kan ta en storpack Keso.

Nästa dag, när man är pigg och utvilad, går man vidare;

Tomatsås med linser och morot
2 medelstora gula lökar
2 vitlöksklyftor
4 morötter
1½ dl röda linser
2 pkt/burkar krossade tomater a 400g (smaksatta med örter eller vitlök om man vill)
2 grönsaksbuljongtärningar (helst utan glutamat/smakförstärkare)
2 dl vatten
2 msk olja
1 dl av färsk basilika, timjan, oregano och/eller rosmarin
Svartpeppar
Vitpeppar

Hacka löken och vitlöken och riv morötterna. Stek dem tillsammans i oljan tills löken mjuknar. Häll på linser, tomater, vatten, buljong och kryddor. Sätt på lock och låt puttra i minst 30 minuter. Smaka av. Om tomatsåsen är god att äta som den är, är den också lämplig att ha i lasagne.

Till sist lägger tar vi fram
1pkt lasagneplattor (utan ägg för den som vill skona de små hönorna)
1 påse hel spenat (färsk eller tinad fryst)
Lite olja

Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en relativt stor ugnssäker form och smörj den med lite olja. Grunda med ett tunt lager ostsås/bechamelsås/keso. Krama ur vattnet ur spenaten och läg ut ca 1/4 i små duttar i formen. Lägg på 1-2 lager lasagneplattor. Lägg på ett lager tomatsås med linser. Lite mer ostsås (men snåla lite), mer spenat, nya lasagneplattor, och mer tomatsås. När du känner att du bara har ostsås kvar för ett lager; lägg då på lasagneplattor, sedan tomatsås, sedan spenat och till sist toppar du med resterande ostsåsen.

In i ugnen i 30-40 min. Stäng av ugnen och låt den stå ytterligare 15 min för att gosa till sig.

Rimmad citronkyckling i lergryta

En smarrig och smakrik kyckling alá Jamie Oliver. Den kräver bara lite tid.

1 L vatten
1 dl salt
2 kg ekologisk kyckling

1 citron (KRAV)
Ett par kvistar rosmarin
Ett par kvistar timjan
En kruka bladpersilja
1 pkt bacon (gärna KRAV)
2 1/3 hela vitlökar
Svartpeppar

1 lergryta

Dag 1:

Lös upp saltet i vattnet till en saltlag i en gryta som är stor nog att rymma kycklingen. Lägg i kycklingen, lägg en tyngd på så att hela kycklingen ligger i vattnet, och låt kycklingen rimmas i ca 10 timmar i kylskåpet. Det ger kycklingen en mild och fin sälta rakt igenom, och gör den saftigare.

Dag 2:

Blötlägg lergrytan. Häll av saltvattnet från kycklingen och låt den rinna av lite. Riv citronskalet men behåll även resten av citronen, hacka örtkryddor och 2/3 av bacon-skivorna i små bitar. Hacka tre vitlöksklyftor grovt. Blanda citronskal, vitlök, det meta av örtkryddorna och baconet. Stoppa blandningen under skinnet ovanför kycklingbröstet (så långt ner som möjligt). Detta gör bröstet saftigare och smakrikare.

Dela citronen i två delar. Linda delarna var för sig med kvarvarande baconskivor. Stick några hål i skalet med en gaffel, sätt i några örtkvistar i hålen och putta in de båda citronhalvorna som fyllning inuti kycklingen (se till så att inälvorna är borttagna först).

Skölj de kvarvarande två vitlökarna och lägg dem i lergrytan. Lägg sedan på den fyllda kycklingen. Peppra ordentligt med svartpeppar, lägg på locket till lergrytan och sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 200 grader och låt gosa sig i ca 1½ timme.

Servera t.ex. till klyftpotatis eller råris. Gör en sås av den goda skyn, eller servera skyn som den är. Glöm inte att skala och äta de goda bakade vitlökarna (som blir ganska milda).

En ost: Skärvångens Randie

Den som har bott i Nordamerika känner till de plastigt morotsrandiga ostprodukter som går under namnet "cheddar". Processat och färgat. Jag anser personligen att det är en förolämpning mot korna att kalla det ost. Därför var det med viss osäkerhet som jag inhandlade Skärvångens Randie; en vitmögelost med alternerande lager av ko-ost (gul) och get-ost (naturligt blek).

Jag kan konstatera att mina farhågor gällande denna trevliga hårdost var helt obefogade. Ingredienslistan är kort; ko- och getmjölk, syrakultur, löpe, salt och vitmögel. Inga färgämnen så långt ögat når.

Jag har aldrig varit ett stort fan av hårdost. Herrgårds, Präst och alla andra klassiker har alltid tett sig menlösa för mig. Randie däremot är mycket smakrik utan att vara stark, välbalanserad och har en stor komplexitet i smaken. Getsmaken är liten men ändå märkbar. Det är den bästa hårdost jag har ätit hittills. Men det saftiga priset (ca 85 kr/250 g) hindrar det från att bli en vardagsost.

Inköpsställe: Vi Västermalmsgallerian

Ett bageri: Bulleboden

-Som en get- tycker sig skönja två sköna trender i dagens Stockholm. Dels att de specialiserade delikatessbutikerna börjar återvända. Det har ännu inte gått så långt att slaktarbutikerna har kommit tillbaka men vi tror att utvecklingen är på väg ditåt. I dagens samhälle handlar så mycket om att skapa sig en egen identitet, även när det gäller mat, att folk föredrar att ta den extra tiden det tar att gå till ostbutiken, bagaren och grönsaksståndet istället för att bara gå till närmaste ICA-affär.

Den andra trenden är att Hantverkargatan kämpar vidare för att göra skäl för namnet. På den lilla sträckan mellan Kungsholmstorg och Kungsholms Kyrka kan man finna tre relativt nya mathantverkare/delikatesser; Olsson och Barck (allmän delikatessbutik), Taylor & Jones (brittiska korvmakargurus) och Bulleboden, som vi ska berätta lite mer om.

Bulleboden är lätt att missa. -Som en get- misstog det faktiskt för att vara en del av den närliggande Sushi-restaurangen första gången vi skulle hitta dit. Det gäller att inte vara för sent ute på dagen när man går ner för källartrappan för då finns risken att brödet är slut. Kakor verkar det alltid finnas kvar.

Bakat på plats av Saltås biodynamiska och ekologiska mjöl och med en förkärlek för surdeg ger alla förutsättningar för ett gott bröd. -Som en get- har testat testat två bullar (frallor) och en baguette. Den rena dinkelbullen var mycket saftigt och mer en markerad syrlighet. 7/10. Dinkelbullen med solrosfrön och aprikos var också saftig men lite smakrikare och med en fin solrossmak. 8/10. Rågbaguetten var lite väl kompakt och kanske inte så likt en baguett över lag. Ett gott bröd, men inte anmärkningsvärt, och den är långt ifrån att slå baguetterna hos Bakery % Spice. 5/10.

Efter hand att vi smakar fler bröd från Bulleboden kommer vi att lägga till våra åsikter. Det är skönt att Kungsholmen har fått ett riktigt sjysst bageri.

Övriga länkar:

Taffel om Taylor & Jones
Olsson & Barck

Råg i ryggen

"Rågen ger ett mjöl som är mörkt. Det kan ge en antydan om den kraft och den arom detta mjöl har." - Ur "Säd i Daglig Kost" av Annelies Schöneck.

Häromdagen försökte -Som en get- klura ut sin favoritsäd. Det blev dött lopp mellan havre och råg. Havren; den lättcharmade, varma och ljusa, och råge; den krävande, tunga och värmande. Rågen börjar få en renessans som brödsäd parad med sin gamla kompanjon surdegen, men vi tycker att rågen även förtjänar en plats som matsäd. Ris är gott, men variation är roligt och vill vi äta mer närodlat så är det dags att återupptäcka våra inhemska sädeslag.

Rågen innehåller mest kostfiber av alla sädeslag och har precis som annan säd mycket järn. Spenat och blodpudding i all ära, men jordgubbar och råg är trots allt godare. Man kan också uppleva en våg av värme genom kroppen när man har ätit kokt råg, och det visar hur gott om B-vitaminer det finns i rågen (framför allt B3, som samverkar med ämnesomsättningen). Enligt Saltå Kvarn innehåll 100g av deras (ej tillagade) råg följande;

Energi	1262kJ/301 kcal
Protein	8 g
Kolhydrat	60 g
varav sockerarter	2,4 g
Fett	2,5 g
varav mättat	0,3 g
varav enkelomättat	0,3 g
varav fleromättat	1,2 g
Kostfiber	14 g
Natrium	2 mg
Järn	3 mg
Kalium	450 mg

Rekommenderat dagligt intag för järn är 15 mg för kvinnor och 5-10 mg för män. Ända upp till 30 mg per dag anses vara ett hälsosamt järnintag. RDI för kalium är 3100 mg.

Rågen är inte lika proteinrik som vetet eller havren men traditionella varianter av råg, bl.a. den proteinrika svedjerågen (med ca 16% protein), börjar så smått få en renässans. Vetesorterna dinkel och spelt var de första som "återupptäcktes", men definitivt inte de sista.

Flera tillverkare av rågbröd refererar dessutom till studier som pekar mot att när vi äter råg behöver kroppen inte producera lika mycket insulin för att ta hand om sockerarterna som för andra sädeslag. Råg skulle alltså vara extra bra för diabetiker. Men samtidigt bör man se med viss skepsis på förskningsresultat från företagssponsrade studier, då dessa ofta är vinklade för att gynna företaget.

Men framför allt så är det gott med råg, även om rågen inte med lätthet parar sig med andra smaker. Orostad, hel råg, kokt råg kan finna sin plats till såser med frästa grönsaker, skaldjur och creme fraiche. Så också till stekt, vit fisk.

Kokt råg har en lätt söt smak som förstärks om rågen rostas innan kokning. Rostad råg passar extra bra till gröt. Hur det går till kan man lära sig på Saltå Kvarns hemsida. Det doftar fantastiskt från ugnen när man rostar spannmål.

Och tills sist några sidor där man kan läsa om svedjeråg;

En tidningsartikel
Björkaholms Bagarstuga

Fruktig märgpipa i lergryta

Så här års finns det mycket svamp. Gratis är gott, och -Som en get- begav sig ut i skogen. Det blev stora mängder röksvamp (som är en god blandsvamp så länge den har vitt och fast kött) och en mindre mängd smörsopp, Karl-Johan och sandsopp. Och eftersom vi gillar grytor så här på hösten blev det en fin gryta i bästa slow-food anda. Vi använder märgben i hopp om att slippa buljongtärning eller fond, då vi försöker minska på vårt intag av glutamat;

Fruktig märgpipa i lergryta

1 kg märgpipa med ben (eller högrev eller annat kokkött + några märgben, helst ekologiskt)
5 morötter
9 smålökar (gula eller annan färg spelar ingen stor roll)
5 dl blandsvamp
1 dl torkade tranbär
10 ringar torkat äpple
2 dl vatten
10 vitpepparkorn
5 svartpepparkorn
10 korianderkorn
10 kryddnejlikor
10 kryddpepparkorn
2 lagerblad
2 tsk torkad persilja
Salt
Smör eller rapsolja (helst ekologiskt)

Lägg lergrytan i blöt så att den täcks helt av vatten. Låt ligga i 20-30 min.

Ansa och skär svampen i större bitar. Skala löken och skär av toppen, men behåll roten. Stek svamp och lök i smör (ca 3 msk) tills svampen är mjuk och har fått färg och löken har fått lite fläckar runtom.

Ta upp lergrytan ur blötläggningsvattnet och låt den torka av någon minut. Lägg i svamp och lök. Tvätta morötterna, skiva dem och lägg i. Lägg i kryddor och torkad frukt.

Skär bort det mesta fettet från köttet, skilj det från benet och skär i ca 3 cm breda kuber. Lägg benen i grytan och tryck ner dem i bottnen. Lägg köttet ovanpå.

Salta ca 1½ tsk salt, häll på vattnet och lägg på locket till lergrytan. Sätt ugnen på 200 grader och ställ in lergrytan ( i kall ugn) på nedersta hyllan. Låt stå i ca 2 timmar; rör om efter 1 timme. Sätt efter 2 timmar av ugnsvärmen och låt stå i ytterligare ca 1 timme. Tag ut och krydda mer om så behövs.

Räcker till minst 6 pers. Blir bäst om den får stå 1-2 dagar i kylen och gosa till sig. Servera till...

Hel, rostad havre

Ca 3 dl hel havre (t.ex. från Saltå Kvarn)
Ca 4.5 dl vatten
Salt

Sätt en bredbottnad kastrull på spisen och sätt plattan på medelvärme. När den är varm, lägg i havren och rosta den under omrörning tills den börjar bli lite gyllengul. Häll på vatten (inte salt!), sänk värmen till minimum och sätt på locket. Låt koka i 15-20 min eller tills havren är mjuk. Häll på mer vatten om det behövs. Salta lite grann och rör om. Lägg på locket, sätt av kastrullen från plattan och låt den stå och vila ca 10 min.

Småskaligt och närproducerat i Stockholmsbutiker

Bondens Butik

Vid ändhållplatsen av busslinje 2 (mot Sofia). Hemsida. Har bl.a. ekologiskt kött och fågel.

Matbrukarna

På Reimersholme (ändhållplats för busslinje 40 och 66). Blogg. Säljer getmjölk.

Bondens Matbod

I Hötorgshallen. Hemsida. Har gott om charkuterier (mest äkta rökta och nitritfria), småskalig ost (mest ko) och delikatesser från runtom i landet.

Cajsa Warg

På Söder. Hemsida. -Som en get- blev lite besviken på Cajsa Warg vid sitt första besök. Kanske för att butiken satsar på att vara en butik som kan täcka hela ens behov av matinköp, och inte specialiserad som många mindre butiker.

Vasastans Ost

Vid T-St. Eriksplan. Säljer bl.a. Bosarpskyckling, fil/yoghurt/mjölk från Järna Mejeri, småskaliga svenska ostar m.m. Hemsida.

Källan

Vid T-Brommaplan. Hemsida. Har getostar från Jämtspira mejeri.

Getfärskost

-Som en get- kommer inte bara att handla om getgrejer. Men så här till en början blir det en del get. Och en del får. -Som en get- gillar getfärskost. För den smakar mer än t.ex. Philadelphia. Vår favorit har länge varit

Chavroux

Mild och krämig med en tydlig getsmak. Mmm... betyg 10/10. Så varför hade det då plötsligt blivit så svårt att hitta Chavroux i den vanliga handeln (NK Saluhall har den fortfarande)? Jo, fler företag verkar ha insett att det finns en marknad för annan färskost än kobaserad i Sverige, och det senaste året har vi sett flera nya konkurrenter:

Fontana

Har numera en liten fyrkantig förpackning med grekisk getfärskost. -Som en get- har testat den, och tyckte att den var alldeles för syrlig. Dessutom smakar den för lite get. Betyg 4/10. Inköpt på Åhléns City.

President

Har två olika sorters getfärskost; en lite fastare variant som är rullad och sedan skivad, och en krämigare i en förpackning likt Fontana och Chavroux. -Som en get- har testat den rullade varianten och fann den för mesig i smaken. Betyg 6/10. Inköpt på Åhléns City.

Mauri Capri di Capra

Med ett lamm på bild men getmjölk i innehållsförteckningen är det lätt att bli förvirrad av denna rulllade färskost. Oavsett om det är får- eller getmjölk så är den i alla fall mycket god. Snäppet syrligare och torrare än Chavroux, men med en god balans mellan getsmak, syra och sälta. Betyg 9/10. Inköpt hos Vi Västermalmsgallerian.

Ovikens Ost

Svenska småskaliga mejeriet Ovikens Ost har färskost av både får (kallad Gilda) och get (kallad Caprifresca). -Som en get- har inte testat Caprifresca än, men hoppas kunna göra så.

Andra svenska småskaliga mejerier

Det finns flera andra svenska gårdsmejerier som också tillverkar getfärskost. Om ni har testat någon så lämna gärna en kommentar!