Min nuvarande måltidsfilosofi är att 1/3 av alla varma måltider jag lagar ska vara vegetariska, 1/3 fiskrätter och 1/3 kötträtter. Av de vegetariska måltiderna ska dessutom minst hälften vara veganska. Det har faktiskt hjälpt mig till en större variation i vardagen.
Igår blev överbliven filodeg och sex ägg till en squashpaj med timjan och en broccolipaj med fetaost. Till det en sallad på puy-linser och tomat, samt lite varma pintobönor som kokats med lagerblad och timjan. Helt fantastisk gott och vackert.
onsdag 5 augusti 2009
måndag 27 juli 2009
Bovete
Bovete har många fördelar. Det är proteinrikt, har lågt GI, är glutenfritt och har geléaktiga/sammanbindande egenskaper. I ett försök att dra ner på konsumtionen av vitt ris (och ris i allmänhet) har jag börjat använda mer bovete.
Våfflor på bovetemjöl fick en mycket "grov" smak som tog ett tag att vänja sig vid. Över lag tycker jag att bovetemjöl är svårare att lyckas med än helt bovete.
Bästa sättet att få ett oklibbigt/ogrötigt bovete, som blir lite likt korngryn i konsistensen, är att skölja det med kokande vatten och sedan blötlägga bovetet tillsammans med lite salt i ca 8 timmar (eller kvällen innan) man tänker tillaga det. Jag brukar ta ungefär dubbelt så mkt vatten som bovete, och häller sedan på mer vatten om det behövs när jag ska koka det.
Om man dessutom lägger i lite torkad frukt (hackade aprikoser/äpplen/päron) och en kanelstång i blötläggningsvatnet, och tar lite mer vatten, kan man koka en trevlig gröt på morgonen.
Våfflor på bovetemjöl fick en mycket "grov" smak som tog ett tag att vänja sig vid. Över lag tycker jag att bovetemjöl är svårare att lyckas med än helt bovete.
Bästa sättet att få ett oklibbigt/ogrötigt bovete, som blir lite likt korngryn i konsistensen, är att skölja det med kokande vatten och sedan blötlägga bovetet tillsammans med lite salt i ca 8 timmar (eller kvällen innan) man tänker tillaga det. Jag brukar ta ungefär dubbelt så mkt vatten som bovete, och häller sedan på mer vatten om det behövs när jag ska koka det.
Om man dessutom lägger i lite torkad frukt (hackade aprikoser/äpplen/päron) och en kanelstång i blötläggningsvatnet, och tar lite mer vatten, kan man koka en trevlig gröt på morgonen.
fredag 24 juli 2009
Växtmjölk
En del menar att det är mer miljövänligt att dricka sojamjölk än komjölk. Undrar hur det är med getmjölk. Getterna kanske inte fiser lika mycket?
När jag ändå köpte tofu på Omi Foods passade jag på att köpa en 5-dl förpackning av deras egentillverkade sojamjölk. Osötade varianten; jag försöker hålla mig borta från sötade produkter. Jag har aldrig varit ett stort fan av sojamjölk, men eftersom Omis tofu är så bra så tänkte jag att det var värt att prova.
Test 1: Naturell. Yuck. Alldeles för stor sojasmak. Och en underlig strävhet. Funkar inte alls.
Test 2: Banansmoothie. 2 frysta bananer + 4 dl sojamjölk + 2 msk kakao + 1 msk honung. Jag borde kanske haft mer banan. Eller använt vanligt råsocker, om det inte hade varit slut här hemma. Honung blandar sig dåligt med kalla saker. Det funkade iaf sisådär. Drickbar, men inte njutningsfull.
I min smakmässiga växtmjölk-liga fortsätter ställningen att vara
1. Mandelmjölk
2. Havremjölk
3. Rismjölk
4. Quinoamjölk
5. Sojamjölk
När jag ändå köpte tofu på Omi Foods passade jag på att köpa en 5-dl förpackning av deras egentillverkade sojamjölk. Osötade varianten; jag försöker hålla mig borta från sötade produkter. Jag har aldrig varit ett stort fan av sojamjölk, men eftersom Omis tofu är så bra så tänkte jag att det var värt att prova.
Test 1: Naturell. Yuck. Alldeles för stor sojasmak. Och en underlig strävhet. Funkar inte alls.
Test 2: Banansmoothie. 2 frysta bananer + 4 dl sojamjölk + 2 msk kakao + 1 msk honung. Jag borde kanske haft mer banan. Eller använt vanligt råsocker, om det inte hade varit slut här hemma. Honung blandar sig dåligt med kalla saker. Det funkade iaf sisådär. Drickbar, men inte njutningsfull.
I min smakmässiga växtmjölk-liga fortsätter ställningen att vara
1. Mandelmjölk
2. Havremjölk
3. Rismjölk
4. Quinoamjölk
5. Sojamjölk
onsdag 15 juli 2009
Matexperiment: Fryst tofu
Tofu är inte ett så spännande livsmedel i sig. Det smakar nästan ingenting, men har en smått otrevlig bismak av sojaböna. Men utmaningen i att laga tofu, den är spännande, tycker jag.
Jag har alltid tycket att det är svårt att använda tofu i mat. Det har inte blivit bra, helt enkelt. Inte som thairestaurangernas goda tofu-rätter. Men efter att ha hört att konsistensen och egenskaperna hos tofu förändras om man fryser den så bestämde jag mig för att testa det. Jag gick till Omi Food och köpte 1 paket hård tofu i mjukplastförpackning och la in den i frysen. Sedan tinade jag den igen, skar den i två delar och pressade ut så mycket vätska som möjligt ur den.
Jag förstår att kineserna kallar fryst tofu för "thousand layer tofu", för den får en massa skikt och luftiga utrymmen. Det sägs att den absorberar smaker bättre i det här skicket, och håller konsistensen bättre. Jag testade att marinera den i japansk sojasås och pressad vitlök, och hade den i grönsakswok, och det blev mycket bättre än med vanlig tofu (även om jag fortfarande måste jobba lite på marinaden). På thairestauranger och kinarestauranger friterade de visst ofta den frysta tofun innan de har den i maten, men jag vet inte om fritering är något jag vill ge mig in på.
Fryst tofu var i alla fall betydligt bättre att använda i wok och grytor än ofryst tofu.
Jag har alltid tycket att det är svårt att använda tofu i mat. Det har inte blivit bra, helt enkelt. Inte som thairestaurangernas goda tofu-rätter. Men efter att ha hört att konsistensen och egenskaperna hos tofu förändras om man fryser den så bestämde jag mig för att testa det. Jag gick till Omi Food och köpte 1 paket hård tofu i mjukplastförpackning och la in den i frysen. Sedan tinade jag den igen, skar den i två delar och pressade ut så mycket vätska som möjligt ur den.
Jag förstår att kineserna kallar fryst tofu för "thousand layer tofu", för den får en massa skikt och luftiga utrymmen. Det sägs att den absorberar smaker bättre i det här skicket, och håller konsistensen bättre. Jag testade att marinera den i japansk sojasås och pressad vitlök, och hade den i grönsakswok, och det blev mycket bättre än med vanlig tofu (även om jag fortfarande måste jobba lite på marinaden). På thairestauranger och kinarestauranger friterade de visst ofta den frysta tofun innan de har den i maten, men jag vet inte om fritering är något jag vill ge mig in på.
Fryst tofu var i alla fall betydligt bättre att använda i wok och grytor än ofryst tofu.
söndag 5 juli 2009
Hel makrill i apelsinsky
Hel makrill är billigt, gott och nyttigt, men kräver en del fantasi att tillaga. Här är ett experiment som blev mycket lyckat.
Hel makrill i apelsinsky
2 hela makrillar
2 ekologiska apelsiner
3 msk kallpressad rapsolja
1 mindre purjolök
4 vitlöksklyftor
1½ tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 dl färsk oregano
2 tomater.
Potatis
Gröna ärtor
Att ta ur/rensa en fisk är inte svårt, och väl värt att lära sig om man inte redan kan det. Skölj makrillen. Skär av huvudet och gälarna på fisken och rensa buken väl.
Riv skalen från apelsinerna och pressa ut juicen. Blanda juice, olja, salt och svartpeppar i en påse och lägg i makrillarna. Låt marinera i 30 minuter.
Hacka under tiden vitlöken, och fräs den brun i lite rapsolja. Skiva purjolöken och lägg i efter någon minut. Sätt ugnen på 175 grader.
Skiva tomaterna och lägg de flesta skivorna i botten på en ugnsfast form som är lagom för makrillarna. Lägg på 2/3 av purjo-vitlöksblandningen och lite färsk oregano.
Ta upp fiskarna ur marinaden men spara marinaden. Fyll buken med en blandning av apelsinskalet och resten av oreganon och purjo-vitlöksblandningen. Lägg de fyllda fiskarna i formen. Häll på marinaden och dekorera med resten av tomatskivorna och lite färsk oregano. Täck hela formen med folie och sätt in den i ugnen i 25-30 minuter eller tills fisken är färdig.
Servera med spadet, pressad potatis och ärtor.
Hel makrill i apelsinsky
2 hela makrillar
2 ekologiska apelsiner
3 msk kallpressad rapsolja
1 mindre purjolök
4 vitlöksklyftor
1½ tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 dl färsk oregano
2 tomater.
Potatis
Gröna ärtor
Att ta ur/rensa en fisk är inte svårt, och väl värt att lära sig om man inte redan kan det. Skölj makrillen. Skär av huvudet och gälarna på fisken och rensa buken väl.
Riv skalen från apelsinerna och pressa ut juicen. Blanda juice, olja, salt och svartpeppar i en påse och lägg i makrillarna. Låt marinera i 30 minuter.
Hacka under tiden vitlöken, och fräs den brun i lite rapsolja. Skiva purjolöken och lägg i efter någon minut. Sätt ugnen på 175 grader.
Skiva tomaterna och lägg de flesta skivorna i botten på en ugnsfast form som är lagom för makrillarna. Lägg på 2/3 av purjo-vitlöksblandningen och lite färsk oregano.
Ta upp fiskarna ur marinaden men spara marinaden. Fyll buken med en blandning av apelsinskalet och resten av oreganon och purjo-vitlöksblandningen. Lägg de fyllda fiskarna i formen. Häll på marinaden och dekorera med resten av tomatskivorna och lite färsk oregano. Täck hela formen med folie och sätt in den i ugnen i 25-30 minuter eller tills fisken är färdig.
Servera med spadet, pressad potatis och ärtor.
fredag 3 juli 2009
Gideå Get
Det är inte lätt att ta sig till Gideå Get, som ligger ute i den lilla byn Djuptjärn ungefär 6 mil från Örnsköldsvik. Men gör man det så möts man av ett välfyllt kylskåp ute på verandan, och en burk där man kan lägga pengar om inte gårdsfolket är hemma.
Gideå Get är ett KRAV-mejeri som har hållit på i över 30 år. Vi köpte mese, en olagrad, pressad hårdost, och Lina, en pressad, extra-lagrad, doftande hårdost. Alla deras produkter är gjorda av getmjölk.
Getmesen är smakrik, och inte lika söt som en del andra mesar(?) jag har ätit. Mycket god, men det går inte att äta för mycket av den på samma gång. 8/10.
Den icke-namngivna färska, pressade osten smakar inte så mycket alls, men då det står vitmögelkultur på ingredienslistan så misstänker jag att den vinner på att lagras. Oavsett vad så är ju mild getost en klassiker på tunnbröd tillsammans med mese. 5/10.
Lina är en kraftfull upplevelse i både färg och smak med grått och rött mögel vars intensiva doft nästan gör en lite hög. Ändå är smaken förvånansvärt mjuk om man låter bli mögelskalet. En mycket intressant ost, som inte liknar något jag har smakat innan. 9/10.
Gideå Get är ett KRAV-mejeri som har hållit på i över 30 år. Vi köpte mese, en olagrad, pressad hårdost, och Lina, en pressad, extra-lagrad, doftande hårdost. Alla deras produkter är gjorda av getmjölk.
Getmesen är smakrik, och inte lika söt som en del andra mesar(?) jag har ätit. Mycket god, men det går inte att äta för mycket av den på samma gång. 8/10.
Den icke-namngivna färska, pressade osten smakar inte så mycket alls, men då det står vitmögelkultur på ingredienslistan så misstänker jag att den vinner på att lagras. Oavsett vad så är ju mild getost en klassiker på tunnbröd tillsammans med mese. 5/10.
Lina är en kraftfull upplevelse i både färg och smak med grått och rött mögel vars intensiva doft nästan gör en lite hög. Ändå är smaken förvånansvärt mjuk om man låter bli mögelskalet. En mycket intressant ost, som inte liknar något jag har smakat innan. 9/10.
Två ostar från Kullens Gårdsmejeri
I Klövsjö ett par mil från Östersund ligger Kullens Gårdsmejeri. De har både kor och getter, och säljer sina ostar i sin gårdsbutik (och förmodligen på några fler platser också). Vi köpte tre ostar; en blåmögel-getost vid namn Getblöö, och en vällagrad kitt-getost som jag inte minns namnet på.
Getblöön var mycket välbalanserad för att vara en blåmögelget, som ofta kan vara alldeles för skarpa. Lagom salt, lagom skarp, lagom getig. Den hade kanske inte riktigt den fyllighet som t.ex. en vällagrad Roquefort, men den uppfyllde alla mina förväntningar. 8.5/10.
Kitt-getosten var mycket smakrik men inte skarp. Till och med min reskamrat, som normalt alltid äter mellanlagrad herrgårdsost, gillade den. Mycket god. 9/10.
Kullens borde uppdatera sin hemsida så att man kan läsa om deras nya ostar också (och om man kan köpa dem utanför Klövsjö).
Expressen hade en artikel om dem förra året.
Getblöön var mycket välbalanserad för att vara en blåmögelget, som ofta kan vara alldeles för skarpa. Lagom salt, lagom skarp, lagom getig. Den hade kanske inte riktigt den fyllighet som t.ex. en vällagrad Roquefort, men den uppfyllde alla mina förväntningar. 8.5/10.
Kitt-getosten var mycket smakrik men inte skarp. Till och med min reskamrat, som normalt alltid äter mellanlagrad herrgårdsost, gillade den. Mycket god. 9/10.
Kullens borde uppdatera sin hemsida så att man kan läsa om deras nya ostar också (och om man kan köpa dem utanför Klövsjö).
Expressen hade en artikel om dem förra året.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
